Sanktioner

USA hotade med sanktioner före tillslaget mot Pirate Bay, enligt GP. Detta tycker förstås de flesta riksdagspartiers företrädare är upprörande. Det är ju valår och allt, och det gäller att inte stöta sig med Svensson i onödan. Att det i slutändan handlar om brott mot upphovsrätten spelar ju ingen roll; alla gör ju det.

Men fundera på vad som hade hänt om en eller flera ligor i USA hade helt öppet stulit var sjätte importerad Volvo XC90 direkt från hamnen i New York och likaledes öppet lagt ut bilarna till försäljning hos mindre nogräknade bilhandlare, allt medan den amerikanska regeringen såg på det hela mellan fingrarna, möjligen med kommentaren att "det är ju så många som kör bil i landet och vi kan ju inte misstänka var och en för brott".

Hade inte Volvo reagerat? Hade inte det svenska näringslivet reagerat? Och hade inte vår regering till slut tvingats ta kontakt med sin amerikanska motsvarighet för att få stopp på det hela?

Det är tur att jag inte är en politiker. Med åsikter som dessa hade jag inte haft några röster kvar den 17 september.

Eftersom så många gör det...

Vänsterns nya argument för att införa en bredbandsavgift är att "det krävs nya lösningar eftersom så många håller på med fildelning".

Vilka andra brott kan vi avskriva på detta sätt, tro? Rimligen många av de alkoholrelaterade: "Jo, jag rånade visserligen OK-macken, men jag var full och många blir ju fulla på fredagar." "Visserligen tog jag bilen med 2 promille i blodet, men många andra gör det också." "Hon fick sig en åthutning, javisst, men alla gör ju det, och jag var full."

Men det finns andra kategorier också. Här följer min personliga favorit: "Jag har visserligen fuskat med bidragen men alla gör det, så det krävs nya lösningar."

Och med piratpartiets argument ringandes i öronen: "Jag lämnade visserligen aldrig tillbaka låneböckerna, men fildelarna lämnar ju inte tillbaka de nedladdade filmerna heller."

Piratpartiets ihåliga argument

Leksakspartiet Piratpartiet jämför gärna med biblioteken när de diskuterar det orättvisa i att kriminalisera de som utan tillstånd kopierar upphovsrättsligt skyddat material, de s k fildelarna. Argumenten tycks vara något åt det här hållet: Eftersom man gratis kan låna (och läsa) böcker på biblioteken bör man gratis kunna kopiera (och se, och lyssna på) film, musik, och annat upphovsrättsligt skyddat material.

Detta argument är egentligen en förolämpning mot min intelligens, och jag tvivlar på att ens leksakspartiet hade kunnat framföra det om man i stället för kopiering av film diskuterade stölder av DVD-skivor från Åhlens. Men efter att ha sett en företrädare för partiet utan att ifrågasättas framföra sitt budskap i nationell TV härom kvällen är det nu min sorgliga plikt att motbevisa argumentet, en gång för alla.

Den första, och kanske viktigaste, skillnaden mellan bibliotekens hantering av böcker och fildelarnas hantering av filmer är förstås att samtliga böcker på biblioteken har köpts in lagligt, med förlagens goda minne. Att förlagen får betalt är en självklarhet; skillnaden mot ett "vanligt" bokköp är att man även räknat med att fler läser böckerna än bara inköparen och personer i dennes omedelbara närhet, och således finansieras denna extra bit med en separat avgift. De filmer som läggs ut på asiatiska servrar eller styckas upp i Bit Torrent-filer är däremot olovligen kopierade, utan upphovsmännens vetskap eller tillstånd. Inte sällan är de stulna från ett klipprum eller mixerstudio, eller olovligen filmade under en förhandsvisning på en biograf.

Ska hanteringen av biblioteksböcker jämföras med fildelning vore det därför mer realistiskt med ett scenario där böckerna först olovligen kopierats, efter att dessförinnan ha stulits från förlagens lagerutrymmen eller från bokhandlare, och först därefter erbjudas till utlåning. Alltsamman, förstås, utan förlagens eller författarnas medgivande eller kontroll.

Ett mer realistiskt scenario vore förstås om vem som helst kunde stå för utlåningen, i direkt strid med de copyrightnotiser som normalt finnes i bokens inledande sidor, eller att man först tog sig till ett bibliotek för att masskopiera de böcker som finns där, och därefter ge bort dem till andra.

Och slutligen, för att ytterligare spetsa jämförelsen, vore det realistiskt om var tredje kopia försågs med bladlöss och termiter, som efter färden till den egna bokhyllan snabbt förökade sig hemma hos den stackars fildelaren, förlåt, bokmalen.

Bredbansavgift?

Sossarna, som är rädda för att förlora höstens val, backar nu om kriminaliseringen av fildelarna. Thomas Bodström "kan nu tänka sig en generell berdbansavgift" i stället.

Detta är väl ändå ett väldigt klassiskt socialdemokratiskt grepp? Alla ska vara med och betala, i stället för bara de som begår ett brott genom att kopiera upphovsrättsligt skyddat material. Det faktum att det är frågan om just ett lagbrott förefaller ingen tänka på.

Min tolkning är således att vi alla ska tvingas betala en avgift för att sossarna inte ska förlora valet.

Spelautomater

Internetcaféer riskerar att få stänga efter en dom i kammarrätten i Jönköping som gör gällande att datorer med Internetanslutning på offentlig plats är att betrakta som spelautomater, för vilka tillstånd (och åldersgräns) krävs.

Visserligen betraktar jag detta som ett typiskt utslag av svenskt förmynderi, men ser ändå fram emot att slippa datorerna på biblioteken, Arbetsförmedlingens jobbsökdatorer, samt de kommunalanställdas arbetsverktyg. Det papperslösa samhället har ändå gått överstyr.

Moderna pirater

Det var USA som krävde att Sverige skulle agera mot fildelarsajten Pirate Bay, enligt dagens Aftonbladet. Känslorna svallar, och redan har justitieministern Thomas Bodström KU-anmälts av en förargad centerpartist. Det skulle dock inte förvåna mig om tillslaget i slutändan kommer att utnyttjas i helt andra syften. Det är ju trots allt valår, och redan flyger platityderna i luften som aldrig förr. "Tryckfrihet" och "yttrandefrihet" är två trötta begrepp som redan använts till leda.

Vad centern nu föredrar att glömma är att Pirate Bay, liksom många andra liknande sajter, har det uttalade syftet att (indirekt, må så vara) tillhandahålla upphovsrättsligt skyddat material utan att på något sätt ersätta upphovsmännen. Det må vara USA som tryckte på för att Sverige skulle agera, men vi diskuterar här film och musik för mångmiljonbelopp. Det kanske är hippt att se det senaste i sin dator, före alla andra, men det är likväl olagligt.

För att uttrycka dilemmat i enklare gripbara termer: skulle det vara godkänt, eller rent av att föredra, om Volvo tvingades att ge bort var femte bil från det löpande bandet till ljusskygga individer vid portarna i Torslanda, eller om Ica Maxi fick skänka bort var sjätte deodorant, mjölk och pepparsalami till tonåriga hackers i Partille? Vad skulle det innebära för de anställdas löner på respektive företag, månntro? Skulle centern KU-anmäla en justitieminister som vidtog åtgärder mot sådant svinn?

Och alla ni som inte håller med mig, vad, exakt, är det för skillnad?