Guillou missar poängen

Jan Guillou brukar ha en poäng med det mesta han skriver sina krönikor om. Det var därför med ett visst intresse jag läste hans krönika om det s k IPRED-lagförslaget. Säkerligen skulle han se förbi skiv- och filmindustrins rökridåer... Det enda han gör är dock att argumentera mot stöld av upphovsskyddat material. I och för sig helt riktigt, det han säger, men det stora problemet med lagförslaget är ju att man vill tillåta privata intressen, och dessutom part i eventuella rättstvister, att agera polis.

Hur hänger det ihop med moderna idéer om rättssäkerhet? Om vi ska släppa på kravet med en oberoende instans för att undersöka brott, om vi ska ignorera annars tillämpliga lagar och förordningar om jäv, är det någon mening med att över huvud taget ha en statlig polis? Samma sak gäller självfallet domstolarna: låt oss ha privatanställda domare, kanske sponsrade av större företag. Eller varför inte jurymedlemmar för dessa företag, för att garantera att deras intressen tillvaratas?

Det problem jag har med IPRED handlar inte om upphovslagen--jag betalar gärna för de filmer och musik jag avnjuter. Problemet handlar i stället om rättssäkerheten, att man med lagförslaget hoppar över den lilla detaljen om likhet inför lagen, garanterad (i teorin) genom oberoende polis och domare. Det är också här FRA-lagen kommer in i bilden; hr Guillou förstod inte vad FRA hade med upphovsrätten att skaffa, och använde därför FRA för att minska trovärdigheten hos de protesterande "tjuvarna".

Så nej, Jan. FRA har inte med upphovsrätten att göra, men den innebär ett lika stort brott mot rättssäkerheten som IPRED.