Stockholmsförsöket

På det s k Stockholmsförsökets sista dag utsattes jag så äntligen för de stockholmska vägtullarna, iunte bara en gång utan hela tre gånger. Så här gick det till:

Jag åkte av färjan från Finland vid Värtahamnen och följde de gröna E4/E20-skyltarna mot Helsingborg/Göteborg. Såsom varandes utsocknes inbillade jag mig att det fanns någon rättvisa i det hela, så den första vägtullen, förlåt, betalstationen, vid Lidingö, á 15 kr, antog jag var en utfart från huvudstaden. Men snart därpå passerade jag i min strävan att nå E4 ännu en station, á 15 kr, som måste ha varit en infart, och därefter ytterligare en, á 15 kr, vid Norrtull.

Hur f-n gick det till?

Jag körde som jag gjort de föregående åren (och jag har kört till och från Finlandsfärjorna i närmare 20 år vid det här laget, tack), körde inte vilse, såvitt jag vet, och följde de skyltar som fanns.

Dagen efter (i går) köpte jag Aftonbladet och såg i dess ledare en vädjan om att permanenta detta idiotiska skatte-experiment. Stockholmarna uppmanades att rösta ja, då alla målen med försöket sades ha uppnåtts. Exakt på vilket sätt detta är ett argument för att rösta ja framgick dock inte.

Vad jag vet är att jag både fått vara med att betala experimentet, framkommen ur en politisk obalans i rödgröna färger, samt att jag vid min första praktiska erfarenhet med experimentet blivit blåst på 45 kronor.

Och, givetvis, att jag inte får vara med och tycka till i ärendet den 17 september.