Miljöpartiets moraliska ansvar

Medan Peter Eriksson, miljöpartiets språkrör, skakade tass med sossarna efter en slutförd budgetförhandling där de gröna vikit undan för i stort sett varje krav de från början haft, speciellt om flyktingpolitik, utvisades en romerfamilj till Makedonien på Säve flygplats. Mamma, pappa, en son och en dotter. De föstes ombord på ett litet plan med sina få tillhörigheter men i övrigt utan vare sig monetära eller andra resurser. Dottern Sabina, en av de s k apatiska flyktingbarnen syntes aldrig till; hon smugglades förmodligen ombord för att undvika de värsta skriverierna från journalister på plats.

Väl framme arresterades pappan omgående men den övriga familjen lämnades på flygplatsen, utan någonstans att ta vägen. Pappan, bör det tilläggas, hade misshandlats svårt innan flykten, när han försökt skydda sin fru och dotter från att våldtas.

Var det inte för att få stopp på den här sortens flyktingpolitik som miljöpartiet (och ursprungligen vänstern) stoppade upp budgetförhandlingarna? Var det inte en humanare behandling av de apatiska flyktingbarnen man strävade efter? Var det inte en hjärtefråga, något man inte kunde tänka sig att kompromissa om?

Jag vill se Peter Eriksson förklara den slutförda budgetförhandlingen för Sabina och hennes familj.